På sin son Henris inrådan sökte stenfordonsföraren Kari Kenttälä en gång arbete hos Tapojärvi.
Kari arbetar som stenfordonsförare vid Tapojärvis Kemi gruva.
– Min anställning här började i maj för drygt två år sedan. Min son Henri har jobbat här redan ungefär fem år. Han sade åt mig många gånger att ”pappa, platsen som stenfordonsförare är din plats. Du kör fordon och får jobba med ett trevligt gäng.” Jag har inte ångrat mig en enda dag, berättar Kari.
Det krävs särskild precision för att köra ett stenfordon. Det stora fordonet ska föras fram på trånga platser.
– Jag minns att redan det var en prestation att jag fick fordonet in i den där grottan. Alltid när det börjar kännas som om jag kan köra så ryker spegeln först. Det slår således tillbaka genast, grimaserar Kari.
– Innan man sätter sig i fordonet får man egentligen ingen uppfattning om hur stor precision körningen kräver. Vi kör hurtigt enligt begränsningarna, men ibland är det nog bara för trångt, konstaterar Kari.
Karis arbetsdagar börjar ofta klockan sju på morgonen. Då går han till skiftesbytesrummet, tar listan och kontrollerar vilka körningar som bokats. I allmänhet kör man enligt ett visst system hela veckan. Kari jobbar varannan vecka och har ledigt varannan vecka.
– Det här systemet med växelvis arbete och ledigt är jättebra. Jag anser att var och en orkar jobba en vecka när man vet att man har en ledig vecka framför sig, säger Kari glatt.
– Jag har gillat mitt arbete. Umgänget med de där japparna ger nog också en gammal man energi. De känner sig otroligt besvärade när jag på morgonen kommer till jobbet och visslar. Man förstår att njuta av detta ibland, om man någon gång utfört lite tyngre arbeten, säger Kari.
Den materiel som används hos Tapojärvi är enligt Kari i toppklass. Ny material som är i gott skick bidrar till att arbetet känns meningsfullt. I de tysta hytterna är det trevligt att exempelvis kunna lyssna på musik under körningarna.
– Jag har njutit av mitt arbete. Det var nog nattskiftena och de långa arbetsdagarna som jag i förväg oroade mig mest för, eftersom jag inte tidigare jobbat på detta sätt, men de är inget problem alls. Jag vill stanna kvar hos Tapojärvi så länge jag får, så länge hälsan tillåter det och jag får arbeta med det här gänget, berättar Kari.
– Jag är en lycklig stenfordonsförare. Det syns ju i ansiktet, säger Kari med ett brett leende.
