Från transportföretag till föregångare inom cirkulär ekonomi

Hos Tapojärvi arbetar vi redan i tredje generationen. Företagets rötter har sitt ursprung i finska Lappland. Tapojärvis verksamhets grundar sig på värderingar, som Esko och Orvokki Tapojärvi kultiverade för kommande generationer. 

1950-talet

Esko Tapojärvi sysselsatte sig redan som 14-åring genom att göra småjobb här och där, vad än han fick lite pengar för. Folkskolan förblev oavslutad, eftersom en karaktär som inte räddes arbete fick den unge mannen att gå från ett ställe till nästa.

På tröskeln till vuxenlivet förälskade han sig och på sin sista dag som ungkarl beslutade sig Esko för att köpa en bil.

– På den tiden fanns det inte särskilt mycket transporttjänster till buds och jag såg att det fanns ett behov, berättar Esko Tapojärvi.

Den 27 oktober 1955 undertecknade Esko köpekontraktet för en Pobeda och inledde Tapojärvis företagsverksamhet.

Snart började familjen växa.

1960-talet

Inledningsvis erbjöd företaget taxitjänster. Det var trevligt att köra och den företagsamma mannen slöt sitt första transportavtal med Muonio skolstyrelse. Avtalet omfattade skoltransport för eleverna i skolan i Kihlanki. På första dagen för transportavtalet fattade skolan eld och Eskos första uppdrag blev att föra läraren till sjukhuset.

Trots motgångarna i början, fortsatte företaget att expandera. Snart fick Esko uppdraget att köra hela västra Lapplands mjölktransporter åt Valio till Kaukonen i Kittilä.

Körningarna sköttes som bäst med två bilar. Dessutom kom gruskörning till vägar som var under konstruktion i Lappland med i bilden.

År 1966 flyttade Esko Tapojärvi till Helsingfors för att börja transportera grus åt Tauno Valo med ”Hyrylän hävittäjät”, Skavaböles grusbilar.

Familjen följde i mån av möjlighet med vart än det stod entreprenader till buds.

– Lätt var det inte. I praktiken var Orvokki tvungen att uppfostra barnen nästintill ensam, sköta allt hemarbete och hugga ved till uppvärmningen. Vid sidan av allt detta, förde hon dessutom reservdelar och förnödenheter till arbetsplatserna, då arbetskarlarnas dagar sträckte sig från morgon till sena natten. Det fanns ett enda skäl till detta: arbetstagare som mår bra är företagets viktigaste kraftresurs, säger Esko.

1970-talet

Under en helgdagsnatt år 1972 blev Esko uppringd och ombedd att komma för ett vikariat till hemkrokarna i Kolari. Arbetet bestod av att transportera sprängsten från den underjordiska gruvan i Rautuvaara.
– Det blev ett långt vikariat, arbetet varade i 16 år. Under arbetets gång var vi tvungna att utöka maskinparken och mängden personal. Dessutom var vi tvungna att börja utveckla också andra tjänster för att kunna svara på beställarnas behov, minns Esko Tapojärvi tillväxtåren.

Varje familjemedlem drog sitt strå till stacken. Flickorna hjälpte modern med pappersarbete och pojkarna klev i faderns fotspår och satte sig bakom ratten. Släktens andra generation uppfostrades i företagsamhet.

1980-talet

När företaget expanderades, ändrades Eskos firmanamn till Maansiirtoliike Tapojärvi Ky. Esko ägde majoriteten av aktierna och den äldsta sonen Markku anslöt sig som företagspartner. Döttrarna Jaana och Pirjo var tysta bolagsmän.

Nedläggningen av gruvan i Kolari var ett hårt slag för regionen. Tapojärvi kunde skatta sig lycklig, då företaget hade möjlighet att erbjuda sina arbetare arbete i sydvästra Lappland.

År 1985 inledde Tapojärvi arbetet i Outokumpus gruva i Kemi och tre år senare tog företaget sina första steg mot slagghantering på Torneå stålverk.

– Vi utförde maskinentreprenad för Suomen Kuonajaloste (SKJ-bolagen), men arbetet bestod inte endast av att lasta. I enlighet med beställarens önskemål började vi undersöka möjligheterna med slagg tillsammans med SKJ och Outokumpu, berättar Pertti Tapojärvi.

– Vi krossade, vi utförde tester, vi provade, vi siktade och vi utvecklade olika hanteringssätt.

1990-talet

Snart expanderades fabrikstjänsterna till Brahestad. Också gruventreprenaden i Kemi fortsatte växa.

År 1995 skedde ett generationsskifte inom företaget. Samtidigt fusionerades Veljekset Tapojärvi Oy, som ägdes av Eskos söner, med företaget. I det skedet hade Tapojärvi maskinentreprenad runtom i Finland.

År 1999 byggde SKJ-bolagen ett anrikningsverk för ferrokrom i Torneå. Tapojärvi var delägare och skötte början av anrikningsverket.

– Stålindustrins biproduktshögar intresserade oss. Vi visste att de innehöll värdefulla ämnen. Utvecklingen av slagghanteringen var intressant och i den såg vi även ekonomiska möjligheter, minns Markku Tapojärvi.

2000-talet

Vid millennieskiftet ändrades företagets namn till Tapojärvi Oy.

Några år senare köpte Tapojärvi verksamheten vid anrikningsverket för ferrokrom i Torneå i sin helhet. Företaget fortsatte att förbättra återvinningen av ferrokrom tillsammans med Outokumpu. Flera projekt såg dagens ljus och införlivades i kundens behov och problem. Tapojärvi investerade, anställde mer personal och fler experter.

– Vi skapade ändringar i processen, tog i bruk en anrikningskrets och snart gick inte längre någonting till slutdeponering. År 2009 började vi bygga ett anrikningsverk för rostfritt stål för Torneås rostfria stålslagg, berättar Pertti Tapojärvi.

Också gruvtjänsterna växte med fart. Entreprenaderna och arbetarna blev fler. Vid sidan av Tapojärvis andra verksamhetsställen inleddes gruventreprenad även i Kittilä guldgruva.  

2010-talet

På 2010-talet indelades den operativa ledningen i tre serviceområden: gruvtjänster, fabrikstjänster och cirkulär ekonomi. Tapojärvi expanderade till en koncern, som bland annat omfattar Tapojärvi Sverige AB, Tapojärvi Italia S.r.l och Hannukainen Mining Oy. Esko Tapojärvi är redan över 80 år, men följer fortfarande noggrant med vad som händer.

– Det var fint att höra att vi ska dra igång Kolaris gruvprojekt. Det kändes som om Tapojärvi återvände till sina rötter, där jag en gång i tiden startade hela den här verksamheten, säger Esko Tapojärvi.

– Jag ser ödmjukt bakåt i tiden. Och framåt. I det här företaget har vi med oss redan den tredje generationen och vi har 500 tapojärvianställda på lönelistorna. Alla är precis lika viktiga.